Jag minns den första gången, hur mitt hjärta fladdrat till och hur tumultet gick runt i min mage. Du log, en kram. Intisiteten brännde mellan oss två. En lätt rodnad på min kind. Ett leende tillbaka som fick mig att slå bort blicken och känna mig knäsvag. En lätt konversation, jag fnissade. Du ville veta varför, men jag bara log. En brännande het kram, sedan var du borta. Men minnet förgyller, värmer.

Den första kyssen var den underbaraste. Du höll om mig länge, strök ömt min hand. Jag kan inte beskriva i ord hur mycket jag saknar det ögonblicket med dig. Tiden gick, jag var tvungen att gå. Du bad mig att vänta, tog min hand igen. Vi gick ut en stund, regnet började smått att avta. Vi stod där alla kunde se oss, och alla såg. Du sträckte dig mot mig i ännu en omfamning. När greppet lösgjordes så stod vi så nära du och jag. Jag kunde inte motstå dig. Jag slöt ögonen. Hjärtat slog hårt, blev till musik i mina ögon. Vi sökte oss mot vrandra. Våra läppar möttes i ett brinnande inferno. En första kyss. Det blev stilla. Mina ögon var fortfarande stängda. Våra läppar drogs till varandra som magneter. Kyssen blev till flera. Värme fylldes i hela min kropp. Jag hade aldrig någonsin mått så bra som då. I det här ögonblicket var du bara min. Jag ville stanna kvar, jag var så lycklig, jag var så otroligt lycklig av att vara kär. Av att vara här och nu. När kyssen, den alldeles perfekta kyssen tog slut, stod vi fortfarande så nära du och jag. Jag bara log. Allas brännande blickar såg på mig, såg på oss. Men jag brydde mig inte, för jag hade dig. Och du betydde allt.

Jag sumpade det. Det var mitt fel, alltihop. Det kunde vart bra nu. Jag kunde ha fått stanna kvar med dig. Förlåt, förlåt för att jag är så feg. 

Nu ser jag allt glasklart för första gången. Som svart på vitt. Nu förstod jag varför, nu förstår jag att det hela tiden varit jag, och endast jag som gjort fel. Jag hatar mig själv för det, jag hatar mig själv så innerligt.

Jag tänker inte be dig om att förlåta mig. Men jag tänker böna dig att inte hata mig.

Uttrycket " Man vet aldrig vad man har tills det inte finns där längre " klingar så sant i mina öron nu än vad det någonsin gjort förut.

Jag är ledsen.

Julia

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

God Jul på er allesammans! :)   Min Julafton har varit helt okej, fått mycket av det som stod på önskelistan, men själva Julkänslan saknades.Tror många andra tycker likadant! I år firade vi hemma, Mamma, pappa och jag! Sen kom ju förstås Min Br...

Hej på er!   Sitter här vid datorn och lyssnar på den underbara musiken av Bon Iver! Härligt, jag älskar deras musik!   Äntligen är det helg! En evighets vecka har det varit! Lite deppigt vart det också igår, men dagen idag vart 1000 gånger b...

Borta   Tårar, tårar överallt Smärta, så mycket smärta, överallt. Ingen kan rymma, alla hålls kvar Döden Den här dagen kommer att brännas fast i människors minne Som en tatuering i huden Ett smärtsamt minne som sitter fast  Orubblig...

Halloj! Har fixat om bloggdesignen idag. Tyckte vi behövde nått mer höstlikt, i alla fall med höstfärger. Nu på kvällen har jag vart ute och gått bus eller godis med min lilla syster och 3 av hennes kompisar. Det var min idé, haha! Tycker det ä...

Hejsan kära blogg! Igår var det så fint väder att Julia och jag var ute och fotade höst bilder. Tyvärr kunde inte Frida vara med :/ Kommentera gärna vilken bild ni tycker är bäst!                                           ...